SpecterV2: Men om vi går tillbaka till matchen. Det som är så frustrerande är att flera här kunde förutspå detta redan för två år sedan.
Jag blev kallad för troll när jag tippade MoDo 7:a i tabellen. Men första året i SHL tippade jag oss på play-in-plats medan de flesta placerade oss på plats 14.
Jag har ingen bakgrund inom hockeyn och det finns många här som begriper spelet mycket bättre än jag. Men däremot kan jag se tendenser och trender.
Många menar att anledningen till att vi åkte ur var den dåliga starten. På samma sätt kan kan hävda att anledningen till att vi gick bra första säsongen var den bra starten. Det är egentligen helt irrelevant när poängen plockas, förutom att man gärna vill vara bäst i slutet av serien, vilket vi inte var något av åren.
Det jag upplever händer gång på gång, är att motståndarna anpassar sig efter vårt sätt att spela, men att vi sällan har ett motmedel. Det påminner en del om Hardys torpedhockey med offensiva och defensiva backpar, vilket var effektivt i början, men samtidigt bara vara kompatibelt med vissa spelartyper och ganska snart lästes sönder.
Det vi ser nu handlar inte om formsvackor eller misslyckade nyförvärv, utan om en tydligt negativ trend som började i november 2023. Det var därför jag ville byta ut Hinken trots en rätt bra förstasäsong. Det var därför jag skrev att det var galenskap att förlänga med Karlin i 3 år. Och det var därför jag tippade MoDo 7:a.
För i kontrast med vad många tycks tro, så är sällan poängen med mina utspel att provocera. Det som däremot är provocerande är inlägg som "Vi kan inte byta ut Hinken och Karlin nu, det finns inga bättre på marknaden!". Nähä? Men är jag galen som anser att de som har betalt för att driva dessa frågor ska kunna ta fram bättre prognoser än Bad Brett på Hockeysnack?
Ni som tror att detta kommer bli bättre med tiden, eller nästa säsong, lurar bara er själva. Det är som med Svarten - innerst inne visste alla att den enda slutgiltiga lösningen var att byta ut honom. Ytterst få presterar sämre och sämre på sina jobb i åratal, för att sedan helt plötsligt sprattla till liv.
Hinken och Karlin kommer behöva gå innan det vänder. Kan vi enas om att det i sådana fall är bättre att göra det förr än senare?
Hägglundsmaffian: Jag håller inte med. Pontus har betalt för att göra ett jobb oavsett om vi vinner eller förlorar. Det handlar om branding och är kopplat till en långsiktig strategi som i ärlighetens namn är betydligt viktigare än resultaten i enskilda matcher. Det är inte arga gubbar som raljerar över att dumpar pucken vid tillfällen som är målgruppen för dessa klipp.
När jag såg MoDo i Stockholm för 10 år sedan var det ofta halvtomma läktare. Det var inga problem att få en biljett nära MoDo-klacken. Nu var hela den sidan fullbokad veckor i förväg, och en väldigt stor del var unga kvinnor i 20-årsåldern som har vuxit upp med sociala medier. Det här visar att satsningen verkligen fungerar och det är en absolut nödvändighet om ett lag från en relativt liten stad ska kunna överleva över tid.
Det är bara att lyfta på hatten för Pontus arbete. Så länge han fokuserar på det han är bäst på, och inte hotar supportrar på nätet, så är det otroligt värdefullt för MoDo.
Smurfen: Det är en av de saker som är mest frustrerande. Vi kan såga dem, men det känns som att spelare som Aagaard, Rundblad, Carlsson, Olofsson med flera har varit uppenbart frustrerade över hur saker å ting sköts. 3 av 4 är kvar, det tyder ändå på någon sorts hjärta för klubben. Och Aagaard är nu en stjärna i SHL, vilket inte direkt sänker hans kredabilitet. Liksom OEEK är i HA...
Smurfen: Lite pinsamt när både förloraren och segraren indirekt sågar MoDos sportsliga ledning efter samma match. MC var märkbart irriterad över det taktiska, samtidigt som OEEK pratade om hur hans framgång berodde på "en hög kravställning"...
Gavelo: Minnet är kort. Det du beskriver var ofta något vi älskade säsongen vi gick upp. Vi kunde göra en plattmatch mot desperata lag i två perioder, sedan bestämde vi oss för att vinna och vips slutade matchen 5-2.
Nu är det vi som är de desperata. Som köttar på till max i 15 minuter tills orken tryter, och sedan faller vi på den totala avsaknaden av ett grundspel.
Detta spel hade vi lika gärna kunnat åstadkomma med Vimmerbys trupp. Det är vare sig ett resultat av Hinkens värvningar eller Karlins skicklighet att göra.
Om Hinken vägrar göra förändringar i tränarstaben, så måste alla, inklusive Hinken, bytas ut. Så enkelt är det. Men är ju enligt egen utsago het på marknaden som GM i SHL, så för honom är det väl ingen större förlust...
Gavelo: Det är lite illavarslande att vi numera är mer eller mindre överens med de vi bråkade med hela förra säsongen om att tränarstaben måste förändras. Enda frågan nu är om det är Karlin eller de assisterande som är problemet.
Bössa 68: "Mjaaa... tycker vi kommer ut riktigt bra i första. Sedan får vi ett bortdömt mål och tappar lite energi efter det. I andra gör vi ingenting av det vi har pratat om. Björklöven får ett powerplay som de såklart gör mål på. Tycker ändå vi rycker upp oss i slutet på andra. Tredje perioden är mer eller mindre en repris på den andra. Tycker vi gör ett ärligt försök i slutet, men på det stora hela... inte tillräckligt bra."
Zource: Om någon inför säsongen hade sagt: "Efter 23 omgångar kommer MoDo vara 17 poäng efter Björklöven"... tror ni är att någon hade sagt "helt okej, det är inte då vi ska vara som bäst!"...?
NuMo: Det är inte resultatet som är det största problemet, utan det faktum att vi efter första 15 minuterna blir fullkomligt utmanövrerade på hemmaplan en fredagkväll inför fullsatta läktare. Och det är inte en dålig dag på jobbet, alla gör sitt yttersta, men det är plågsamt att se att skillnaden är så stor när spelarna faktiskt ger allt.
modomille: Bad Brett har varit upptagen med att skrika på läktaren och flirta med unga MoDo-blondiner i baren. Man blir minst sagt stolt över återväxten i storstaden.
Första 15 var bland säsongens bästa. Vi borde ha avgjort matchen där. Därefter föll vi tillbaka i gamla synder. I slutet av andra tog vi tillbaka kommandot och hade rätt bra kontroll på matchen efter det.
Likväl hade det kunnat sluta hursomhelst. Domarna tappade matchen och tack och lov var det vi som vann på det.
Vikingmodo : Den enda styrelsen kan sparka är VD:n.
Sedan kan det så inskrivet i stadgarna att VD:n måste ha majoriteten av styrelsen med sig för att exempelvis sparka Hinken. Men det är inte samma sak som att styrelsen kan bestämma att Hinken ska sparkas.
Däremot kan såklart styrelsen komma med feedback kring att en viss roll inte fungerar. Men likväl kan Strinnholm aldrig säga "Resultaten är för dåliga, därför ska vi byta ut Hinken, verkställ!". Det är en kommentar som den operativa ledningen fäller, inte styrelsen.
NuMo: Klart han har en möjlighet, men om han visste att han får sparken ifall inte spelet börjar fungera inom 10 omgångar, kanske lojaliteten gentemot exempelvis Sundell inte varit lika stor...
Vikingmodo : Vi måste skilja på saker å ting. Styrelsen har - normalt sett - inget operativt ansvar. Se det som din husläkare. Du är sjuk och säger "Jag tänkte gå tillbaka till jobbet i morgon". Läkaren kan då säga "Nej, med dessa symptom bör du vara hemma i minst tre dagar."
Detta innebär inte att det är läkaren som _bestämmer_ att du ska vara hemma i tre dagar - Det kan även vara fem eller sju dagar. Läkarens roll är huvudsakligen att stoppa dig från att fatta ett dåligt beslut.
Strinnholm (och resten av styrelsen) är läkaren i det här fallet. Men... Strinnholm är inte chef över Kedén, eller någon annan i MoDo för den delen. Om Hinken får hälsoproblem för att hans arbetsplats inte är ergonomiskt utformad, då är det inte Strinnholm som bär ansvaret, utan Kedén. Om Karlin mår dåligt, så är det Hinken han ska prata med och absolut inte Strinnholm.
Så min poäng är att VD:n i en klubb - eller företag - måste få fritt handlingsutrymme, såvida det inte gäller frågor som kan hota klubbens existens. Naturligtvis måste Benny kunna säga "Hinken, de sportsliga resultaten är för dåliga, du har fem dagar på dig att ta fram tre konkreta åtgärder som vi skulle kunna genomföra på kort sikt för att förbättra resultaten". Om Hinken misslyckas med detta, så blir den rimliga lösningen att Kedén säger upp Hinken och anställer en ny sportchef som är lite mer handlingskraftig.
Och däri ligger problemet med att ha en VD som enligt uppgifter är helt frånkopplad från sporten. För Strinnholm kommer aldrig vara Hinkens chef, och om inte Benny är Hinkens chef, ja... då är Hinken sin egen chef.
Trilske: Krävs och krävs... Kolla på Björklövens och Kalmars backar. Våra bästa backar hade lirat i deras tredjebackpar. Om du inte får komplex är det något fel på dig.
Monno: Ja, jag skrev att det finns förklaringar. Men hade ett av hans misstag kostat oss SHL-platsen, hade han blivit ihågkommen som en fiaskovärvning.
Folk minns inte det, men många hade panik över att Brickley skulle följa med till SHL. Jag vill minnas att jag var en av få som trodde på honom. Men likväl så var det ju inte direkt som att Hinken gjorde ett dunderfynd. Han utnyttjade helt enkelt sin stora penningpung till att köpa de bästa spelarna som fanns på marknaden, vilket förvisso var smart, men det var ju inte direkt hans år som scout som bar frukt...
Willow: Du har helt rätt i det, och det kan man se på att såväl företag som hockeyklubbar tenderar att följa sinuskurvan:
1. Det går bra, allt är frid och fröjd. Lukrativa kontrakt skrivs. 2. Motgångarna kommer. Man lever i förnekelse. "Det gick ju så bra nyss, det är nog bara en tillfällig svacka!" 3. Till slut närmar man sig botten, och något måste göras. Det mjuka ersätts med det hårda. "Kämpa hårt, annars kommer vi inte ha råd med någonting!" 4. Det hårda ledarskapet bär frukt. Resultatet vänder. De som säger upp sig ses som "lågpresterare som inte klarade av de högre kraven"... med andra ord, onödiga löneposter. 5. Allt är frid och fröjd, men plötsligt inser man att det börjar bli brist på kompetens. "Hur gick det till? Nåväl, ekonomin är så bra, så vi har råd att betala saftiga löner för att köpa in rätt kompetenser!". 6. Trotjänare inser att de nya stjärnorna får mycket mer betalt för att göra samma, eller kanske till och med ett sämre jobb. Samtidigt ökar kraven ständigt och till slut går inte ekvationen ihop längre. Man säger upp sig. 7. Till sist inser man "Shit, personalomsättningen har ökat exponentiellt, vi måste göra något!". Man re-brandar organisationen till att fokusera mer på mjuka värden och man lägger mer medel på att personalen ska må bra. 8. Detta lockar till sig nya medarbetare, som har valt att fly från den där hårdnackade slavdrivarna i konkurrerande verksamheter. Här får de en plats att landa och må bra. 9. I en tid kommer allt vara frid och fröjd. Efterdyningarna av det hårda ledarskapet kommer leva kvar, samtidigt som den ny versionen är varm och inkluderande.
Jag upplever det som att det är såhär överallt. Men... Så har vi lag som Växjö och Skellefteå, som trots allt tycks får det att fungera rätt bra i år efter år. Har de mjukisar som Kedén, eller en führer som Widebro? Kanske sanningen ligger någonstans där mitt emellan? Kanske man har hittat ett sätt att undvika denna naturliga cykel och kan upprätta hålla en hög kravbild över tid utan att personalen går in i väggen?
Monno: Mjo, men likväl... Brickley var rätt bra i SHL, men folk tycks redan ha glömt att han kallades för "Finlandsfärjan" pga hur långsam han var. Det fanns förklaringar till det, men likväl var han bänkad i de avgörande matcherna. Halloran... ja... han gjorde sina poäng i powerplay, men likväl förstod man varför Timrå släppte honom. Vela var säsongens Blatny, en älskvärd karaktär, men likväl ingen som har fått mig att tänka "om vi hade behållit honom, så hade vi fortfarande spelat i SHL".
Jag är t.ex HELT övertygad om att vi hade spelat i SHL om vi behållit Big Dick och värvat en vettig andremålvakt...
Makarov: Det är ett svaghetstecken att Berg, som var på sin höjd var 5-6:e back i det lag vi gick upp med, helt plötsligt ses som den absoluta drömvärvningen.
Tycker vi har tuffhet i Rønningen, Rundblad och Bengtsson. Vi behöver främst kreativa backar, framförallt nu när det är tydligt att Berglund är rätt begränsad som spelare. Hallin lyckades sminka grisen i början, men han är för ung för att det ska fungera över en hel säsong.
Gavelo: Om vi ska vara helt ärliga... när värvade Hinken senast en spelare som vi verkligen sörjer? Du vet. Man ser klipp på Zuccarello, Nylander, Karlkvist, Johnsson, Aagaard, Kaut, ja, till och med Bartosak... och tänker "Saker hade kunnat vara annorlunda!".
Men de enda Hinken-värvningar jag saknar är ju Woods, Dickinson, Bernhardt, Näsén och kanske till viss del Niederbacher - men han var ju här under Glader-tiden också, så jag vet inte om jag vill tillskriva Hinken den värvningen. Samtliga riktigt lyckade värvningar Hinken gjorde, skedde under hans första 1,5 år som sportchef. Vad har i ärlighetens namn Hinken värvat de senaste TRE åren som gör oss nostalgiska? Lassi? Ranta? Jasek? O'regan? Hutsko? Rubins? Rååma?
I år har han satt ett bra lag på pappret (bortsett från backsidan), men likväl är det ju inget nyförvärv där vi känner "Wow, vilket kap!".
puffe2: Jag försöker vara noggrann med detta nuförtiden, men du får gärna förklara för mig varför diskussioner om otydlighet i MoDos organisation skulle höra hemma i Café-tråden?
Bara för att du inte håller med betyder inte att det är politik, det vet du va?
Gavelo: Inte för att vara den som är den men... när han Hinken någonsin plockat från Nordamerika under pågående säsong? Oregano räknas inte då han värvades redan den 20:e september...
Bad_Brett: Detta är någonting jag kan erkänna att jag brottas med själv i mitt eget yrkesliv. Jag är van vid att sätta ribban väldigt högt, och om mina kollegor inte presterar på en nivå som jag anser är tillräckligt god, så kommer jag sitta vaken på nätter och helger för att korrigera det.
Jag vill hävda att detta är altruistiskt, men jag vet att många inte delar min mening. Vanliga synpunkter är:
- Varför ska jag kämpa om du ändå gör om allt i slutändan? - När du jobbar nätter och helger, höjer du de generella förväntningarna på oss andra, utan att vi vinner någonting på det!
Dvs säga... om jag är anställd för vika 1000 pizzakartonger om dagen, och så åker min kollega till kontoret i smyg på nätterna och viker 1000 kartonger till utan att rapportera övertid, då kommer de se ut som att en "vanlig" arbetare bör klara av att vika 2000 kartonger om dagen, och att den som "bara" viker 1000 är en latmask. Man ser det som en typ av fusk.
Men... med samma resonemang skulle man kunna hävda att 73:orna fuskade när de smygtränade på kvällarna för att de ville bli bäst. Vi är riktigt illa ute om vi bygger en kultur där vi ser ner på folk som arbetar extra utan att få betalt för det. Det finns ingenting finare än att ge mer till din arbetsgivare än vad din arbetsgivare ger till dig. Att höja ribban för alla, kommer höja konkurrensen, skilja agnarna från vetet...
Jag vill ha en kultur där "tillräckligt" aldrig är tillräckligt. Där medarbetarna tävlar om positionerna... tävlar om att bli bäst. Där man gör vad som krävs för att ta sig fram. Det är så man skapar en vinnarkultur. Inte genom otydligt ledarskap och kurser i "mattering".
NuMo: Jag känner att det ofta blir väldigt förenklat när vi ska försöka kartlägga vad som är fel. Gavelo har länge tjatat om vikten av tydligt ledarskap, men det reduceras ofta till en diskussion om mjuka kontra hårda chefer.
Det ligger mycket i talesättet "Delat ansvar är ingens ansvar".
I en normal linjeorganisation hade det varit enkelt.
I vanliga fall, om spelet hade varit dåligt över tid, hade det första steget varit att sportchefen utvärderar tränarstaben och spelarna. Sportchefen skulle sedan kunna begära VD:ns godkännande för att få byta ut en tränare. Om det skulle visa sig vara ett dåligt beslut, så skulle det minska sportchefens chanser till ett förlängt kontrakt, och till viss del även VD:n, som godkände det hela.
Så, vad blir då lösningen? Medlemmarna är tydliga gentemot styrelsen att man inte är nöjda med resultaten. Styrelsen byter då ut VD:n mot en ny VD, som anställer en ny sportslig ledning.
Men i MoDo verkar det vara hela havet stormar. VD:n vill tillsätta en tränare, men blir överkörd av styrelsen som vill tillsätta en annan. Styrelsen anställer sedan själva en sportchef som ska gå direkt under VD:n. Sedan anställer man en VD som tycks stå helt utanför sporten utan som mest verkar fokusera på matteringbaserat ledarskap. Folk säger "Hinken har gjort det bra, det är tränarna som är problemet", vilket i vanliga fall hade varit fullkomlig logisk lapsus då Hinken är Karlins chef, men i MoDo tycks det krävas styrelsebeslut för att få byta ut en tränare... Och styrelsen gillar Karlin. Så...
Man kan tycka att jag skriver spaltmeter och tråkig byråkrati. Men problem uppstår när ansvarsfördelningen är diffus. Jag har upplevt det i min egen karriär; Vi har kunnat vara 10 personer som alla sliter som djur och jobbar 16 timmar om dagen, men ingen vet vem som egentligen har det sista ordet, och då blir det lätt att tänka:
"Jag har gjort allt jag kan, jag kan inte jobba hårdare. Nu är det upp till någon annan."
Det borde såklart vara totalt orimligt att försvara Hinken och samtidigt kritisera Karlin. Tänk er att ni har en obehaglig kollega på jobbet, som börjar kladda på de unga tjejerna och beter sig allmänt obehagligt. Om chefen då skulle säga "Jag har satt ihop en grupp jag tror på, nu är det upp till er" så hade han blivit kölhalad. Men i MoDo är det extremt diffust. Hinken kan stånka över att tränarna gör ett dåligt jobb, samtidigt som det är helt uppenbart att han inte ser det som sitt ansvar, åtminstone inte helt och hållet. Och uppenbarligen ser inte Kedén det som sitt ansvar heller. Och för Strinnholm är ju detta bara ett extraknäck, hela styrelsen kan ju ryka närsomhelst.
Jag känner att denna brist på tydlighet är det största problemet. Jag har varit extremt kritisk mot Hinken, Karlin och även Strinnholm, men jag börjar tro att problemet är större än så.
Monno: Det är ingen teori att det fanns många synpunkter på att han detaljstyrde för mycket och lade sig i frågor som han inte borde lägga sig i. Sedan var det inte därför han avgick så hastigt, utan det var av helt andra anledningar.
Jämför hur mycket han syntes i media under Glader-tiden med Hinken-tiden. Det är uppenbart att någonting hände där. Dvs att han fick tydliga instruktioner att fokusera på ekonomi, arenaupplevelsen etc. och låta Hinken och Karlin sköta det sportsliga. Vilket på intet sätt är fel, snarare tvärtom. Det som däremot blir fel är ifall man helt och hållet flyttar ut VD:n från linjeorganisationen och låter styrelsen överta delar av det operativa ansvaret.
JoJo2613: Det är lite irriterande att när jag belyser uppenbara problem med hur klubben drivs, att avfärdar kritiken som "Äh, Benny vet inget om hockey, han borde inte blanda sig i den biten!", "Så har det alltid fungerat i MoDo...!" eller "Du kan inte bland ihop ett bolag med en hockeyklubb!". När argumenten tryter, får man ta till semantik istället.
Naturligtvis är det inga större skillnader mellan hur ett bolag och en hockeyklubb drivs [normalt sett].
1. Medlemmarna utser en styrelse
2. Styrelsen får i uppgift att uppfylla de resultat ägarna förväntar sig
3. Styrelseordförande rekryterar en VD
4. VD:n får det största operativa ansvaret. Tar fram en affärssplan och sätter budget, som sedan skall godkännas av styrelsen.
5. VD:n leder rekryteringen till nyckelpositioner som ekonomichef, kommunikationschef, HR-chef och såklart, sportchef. Detta betyder naturligtvis inte att VD:n själv behöver vara hockeykunnig, utan denne kan ta hjälp från professionella rekryterare eller personer med stor förståelse inom klubben. Om det gäller nyckelrekryteringar är det såklart en fördel ifall detta sker i samsyn med ordföranden.
6. Därefter så är det VD:n som är ytterst ansvarig för resultaten. Dvs om Hinken gör ett uruselt jobb, kan ingen säga "Kedén lägger sig inte i det sportsliga". Kedén är den som har fått förtroendet att driva verksamheten och då kan man inte plocka bort den enskilt viktigaste framgångsfaktorn i en hockeyklubb, nämligen hur framgångsrika man är inom ISHOCKEY.
Som jag har skrivit förut så finns det ett fåtal situationer där VD:n verkligen inte får agera utan styrelsebeslut, exempelvis för att utöka den godkända budgeten, och beroende på hur VD-instruktion/attestregler etc. är författade, skulle det även kunna innebära rekrytering av sportchef och rent av tränare. Men när vi pratar "styrelsebeslut", så innebär det inte att det är styrelsen som ska driva dessa frågor. Det innebär bara att styrelsen får en möjlighet att opponera sig till ett beslut.
T.ex... om vi tar Magnus Sundquist-situationen. Det var knappast så att Widebro sade "Jag ska förlänga med Sundquist!", och Strinnholm svarade "Nähä du! Jag har bestämt mig för Karlin, tji fick du!". Utan det har garanterat varit en diskussion om ett antal potentiella kandidater, där styrelsen i slutändan har sagt "Vi vill gå en annan väg än med Magnus" och då var Karlin det mest intressanta alternativet.
Strinnholms roll är att säkerställa att klubben håller en bra kurs. Han ska inte intervjua tränare eller sitta i MoDo Channel och prata nyförvärv. Det är inte ordförandens roll. Om Hinkens framtid ska diskuteras, då är det rimliga att någon från MoDos kommunikationsteam sätter sig ner tillsammans med Benny och diskuterar hur processen går.
Om det sedan inte fungerar så i MoDo idag, så snarare bevisar det min poäng.
modomille: Tycker Pelle är ute och cyklar. Det är inte styrelsens jobb att agera kommunikationsavdelning. Och den enda som överhuvudtaget bör uttala sig är Strinnholm. Detta sker primärt vid årsstämman eller vid rekrytering av en ny VD.
Det här var självklarheter fram tills för bara några år sedan. Det var Widebro som satte spelarbudgeten och när någonting skulle kommuniceras, så intervjuade Frank honom. Det var yttersr sällan styfelsen initierade denna typ av kommunikation.
Sedan hände något i samband med Glader-fiaskot samt att Widebro ville behålla Magnus Sundqvist. Man tillsatte ett småhemligt sportsligt råd som drevs av ett gäng tämligen starka profiler inom klubben och det var gissningsvis deras rekommendation som gjorde att styrelsen körde över Widebro och att han mer eller mindre försvann ur rampljuset efter det.
Känslan är man medvetet har valt att satsa på svagare individer för att möjliggöra toppstyre.
Jag är väldigt osäker på vem som bestämmer i MoDo, men någonting säger mig att vare sig Benny eller Strinnholm har sista ordet...
Monno: Jag menar att det är en inställningsfråga. Om du enbart ser ditt jobb en transaktion, dvs att du offrar tid i utbyte mot pengar, så kan jag förstå den tanken. Och den absoluta merparten av alla människor fungerar precis på det viset.
Men sedan finns det en liten klick som fungerar precis tvärtom. Jobbet är det som ger livet en mening. Clint Eastwood är 95 år och skapar fortfarande nya filmer. Jag gissar att det inte är pengarna som driver honom.
"Men Bad Brett", säger ni nu. "Det är skillnad att hålla på med konst och att sitta på ett kansli och svara på mail!".
Nej, det är det inte. Allting är vad man gör det till. Alla har en möjlighet att påverka världen till det bättre. Men så länge man har inställningen "Det är ju bara ett jobb", så kommer det inte hända något. Att få vara en av ett fåtal utvalda som får chansen att representera bygdens stolthet, det är en fantastisk möjlighet och något jag hade flyttat från hem och familj direkt om jag hade fått frågan. Det är sådant som ger livet mening. Får jag sedan betalt för det så är det en bonus, men det får aldrig vara syftet.
Att arbeta för MoDo ska vara Sveriges finaste jobb. Jag vill inte ha en massa mesar som tjatar om balans mellan arbete och fritid. Jag förväntar mig att alla som jobbar för MoDo är villiga att lägga minst 60-70 timmar i veckan på jobbet. Passar det inte kan man dricka kaffe på Örnsköldsvik kommun istället.
Detta var en grej jag gillade med Widebro. Han begrep att man kan få mycket bättre avkastning per huvud om man pushar lite mer.
Willow: Jag säger det igen: Bara för att VD är formellt ansvarig för en rekrytering, betyder det inte att VD:n fattar beslutet. Det kan mycket väl vara så att det är styrelsen som avgör, men likväl måste ju VD:n vara den som skriver kontrakt etc.
Som jag har påpekat var Widebro väldigt synlig i media när diskussioner om sportchef och tränare kom på tal. Jag fattar att detta inte alltid var uppskattat bland starka MoDo-profiler, som mest vill ha en marionettdocka som VD, men likväl är det så det bör fungera.
Sedan har VD:n i princip en uppgift och det är att säkerställa att resultaten ligger i linje med de uppsatta målen, vilket såklart inkluderar personalomsättning, sjukfrånvaro och upplevda stressnivåer. Men det är inte VD:ns jobb att vara en trevlig prick i fikarummet. Det enda som spelar någon roll är adekvata värden på nyckeltalen.
Det var ungefär så jag kände 2016 när jag tappade intresset för ishockey...